DJURFÖRSÖK

Vad är ett djurförsök?

I den svenska definitionen av försöksdjur räknas många fler djur in i begreppet än i den europeiska definitionen. Det leder till olika siffror och det är viktigt att komma ihåg när man jämför den svenska statistiken med andra länders eller EU:s statistik.

Svensk definition baseras på syfte

Den svenska definitionen av djurförsök och försöksdjur står i djurskyddslagen. Utgångspunkten är vad djuret ska användas till.
Försöksdjur är djur som används i djurförsök eller djur som föds upp, förvaras eller tillhandahålls för att användas i djurförsök. De kan vara allt från laboratoriemöss till vilda djur med radiosändare. Med djurförsök avses också framställning av djur med förändrad arvsmassa, där till exempel gentekniska metoder används.

Med djurförsök menar man användning av djur för:

•vetenskaplig forskning,
•sjukdomsdiagnos,
•utveckling och framställning av läkemedel eller kemiska produkter,
•undervisning, om användningen innebär att djuret avlivas, utsätts för operativt ingrepp, injektion eller blodavtappning eller om djuret riskerar att lida, samt
•andra jämförliga ändamål.

Hur många djur används i försök?

Över nio av tio försöksdjur i Sverige är fiskar, möss och råttor. Det visar statistik som Jordbruksverket sammanställt för 2008. Totalt sett användes drygt en halv miljon försöksdjur i Sverige år 2008, enligt den europeiska definitionen på djurförsök.

Antalet möss som används inom forskningen har ökat något jämfört med 2007, men minskat något jämfört med 2006. Användningen av möss i forskningen, både i Sverige och i andra länder har ökat på senare år. Det beror till stor del på ökad användning av transgentekniken som främst används på möss. Färre och färre råttor, kaniner och marsvin används.
I statistiken räknas ryggradsdjur. Svensk och europeisk definition av vad som är ett försöksdjur skiljer sig åt. Det är viktigt att känna till när man jämför statistik från olika länder.

Har djuren ont?

Smärta är en upplevelse av att något gör ont och begreppet förutsätter att den drabbade kan kommunicera om detta. Hos djur får beteende och fysiologi avslöja smärtan.

Alla människor som utsätts för något smärtsamt får inte lika ont. Smärta är en individuell upplevelse och det krävs att någon talar om eller på annat sätt visar att han eller hon har ont för att vi ska få reda på det. Detsamma gäller troligtvis djur men eftersom djuren inte kan kommunicera direkt med oss är det omöjligt att säkert veta hur de upplever smärta.
Men djurens fysiologi och beteende kan ändå vara tecken på att de har ont. Om djuren inte beter sig på ett normalt sätt måste forskare och djurskötare utgå från att djuren känner smärta. Tre kriterier kan fungera som vägledning:
•Djuret har ett smärtledningssystem som liknar människans. De flesta djur har någon form av smärtreceptorer och många har även de hjärnstrukturer som på människor leder till upplevelser av smärta.
•Djuret får en behandling som är smärtsam för människor och detta framkallar ett smärtsvar hos djuret. Det kan till exempel visa sig att blodtrycket stiger eller att stresshormoner förhöjs. Smärtsvaret kan också innebära att djuret börjar bete sig på ett annorlunda sätt än normalt.
•Djuret får ett smärtlindrande läkemedel som har effekt hos människor och då minskar smärtsvaret.

Varierande beteende

Djur kan visa att de har ont på många olika sätt. De kan bli inaktiva, krypa ihop och strunta i att putsa sig. En del djur blir aggressiva och andra, till exempel råttor med ledinflammation, piper vid beröring. Djur med nervsmärta får ofta ett annorlunda gångmönster eftersom de försöker undvika belastning på det onda stället. Ett viktigt tecken när forskare och djurskötare ska utvärdera smärta är att kontrollera vikten. Gnagare har hög ämnesomsättning och måste äta ofta. Mår de inte bra rasar de snabbt i vikt.

Avbrytningspunkter

Innan ett djurförsök startar ska forskare och veterinär bestämma hur eventuell smärta ska utvärderas i försöket. Genom att upprätta listor där djurens olika symptom och beteenden poängsätts går det ofta att göra en objektiv bedömning av djurens smärtsituation. Vid en viss poäng som är bestämd på förhand, anses djurets lidande vara för stort och försöket avbryts, oftast genom avlivning. Detta kallas avbrytningspunkt.

Tre nivåer

Smärtsam stimulering kan ge reaktioner på olika nivåer i nervsystemet: smärtreflex, smärtupplevelse och lidande.

Text: Karin Nordin

Källor
•Michael Axelsson, professor i zoologi vid Göteborgs universitet
•Patricia Hedenqvist, veterinär Biovitrum AB
•Klas Abelson, forskarassistent i försöksdjursvetenskap vid Uppsala universitet.
www.djurförsök.info